Natthäxor och systerskap

I dag är det internationella kvinnodagen. Över hela världen lyfts kvinnor fram, och ofta ligger fokus på styrka. Just styrkan är något som fått fäste även i litteraturen, det talas ofta om att det är bra med ”starka kvinnliga karaktärer” …

Jag skulle vilja säga att det är ännu viktigare med olika sorters kvinnliga karaktärer, som tillåts vara både starka och svaga, intelligenta, aktiva eller handlingsdrivande, eller som helt enkelt bara väljer att flyta med eller inte göra något särskilt alls.

Just att få vara allt detta, eller inget som helst av det, är viktigt – för vi vill väl inte fastna i en enda definierande egenskap (läs: styrka) som ses som det bärande elementet i vad vi definierar som rätt sätt för hur en kvinnlig karaktär ska vara? Nej, just det.

Så mitt råd till alla er som skriver där ute: Låt era kvinnliga, ickebinära (och manliga) karaktärer få vara äventyrare, hemmavarande med barn, galenpannor, gamla och unga och medelålders från många olika länder och med olika sexualitet och bakgrund.

Låt era karaktärer få vara sig själva och lika mångbottnade och komplexa som vi är i verkliga livet.

Och kanske viktigast av allt, styr bort från principen om att bara ha en enda kvinnlig karaktär – ha flera, en hel hög av dem. Låt kvinnliga karaktärer myllra över sidorna, och återspegla hur stor del vi utgör av hela världens befolkning. För det är viktigt med representation – även i fantasi och fiktion.

Tänkte avsluta det här inlägget med att återknyta till rubriken. Lust att läsa en kortnovell om systerskap och natthäxor? Då har du kommit rätt, för nu skickar jag dig vidare till ”Natthäxorna”, som jag skrev under förra året. Trevlig läsning, och fortsätt kämpa för jämställdhet.

 

Dagens skrivsoundtrack: ”Lady Grey” från albumet Rockland av härliga Katzenjammer.